miandmybaby

Stoltare kan man inte vara!

Natten till den 22 Februari klockan 01:20 vaknade jag av att det känndes som en lite kraftigare mensvärk. Jag tänkte " äh det är säkert inget" men gick upp för att ta lite varm O'boy och somna om, men riktigt så blev det inte. När jag var uppe så märkte jag att det gjorde ont var 4-5 minut, och jag värmde på lite vetekuddar och satte mig i soffan och andades igenom lungt och harmoniskt genom varje värk.

Klockan 03:00 ringde jag upp till förlossningen och sa att jag trodde att mitt värkarbete hade kommit igång. Dom frågade om jag kunde hantera värkarna hemma och det kunde jag absolut, så jag sa att jag skulle höra av mig om vattnet gick eller om det började kännas ordentligt.

Jag gick in i sovrummet och väckte Tomas och sa " älskling, mitt värkarbete har kommit igång. DU ska bli pappa idag!" Tomas tittade på mig jätte trött och sa i sömnen " vad roligt älskling" och somnade om. Heheh sötnosen förstod inte vad som hände.

Ca klockan 05:00 trodde jag vattnet gick men det var en större flytning bara, för att det var livmoderetappen som hade börjat öppna sig. Så jag ringde upp och dom frågade om jag fortfarande kunde hantera värkarna hemma. Och det kännde jag abslout att jag kunde, så jag sa att jag hör väl av mig när vi tänkte komma in.

Ca Klockan 07:10 fick pappa ett samtal av tompa att det var dax, vörkarna kom med 2-3 minuters mellanrum. Så han kom med raketfart och vi var inne på BB klockan 07:30. Vi fick komma in i ett undersökningsrum och klä om osv. Jag var öppen 7 cm när vi kom in, så efter 40 minuter inne i undersökningrummet fick vi ett förlossningsrum. Tomas fick sköta TENS maskinen när värken kom och jag fokuserade på andningen och lustgasen. Det blev en förlossning utan ryggmärgsbedövningen och det är jag jätte glad över!

Jag hann inte ens upp i sängen innan det var dax för lilla Ludvig att göra entré! Så det blev ett knä i sängen och ena benet utanför. Prick klockan 11:00 den 22 Ferbuari 2011 3470 g och 52 lång kom vår älskade son till världen!

Att föda barn gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra, man har hört att det är så många som tycker att det är den värsta smärtan man kan ha men jag tänkte i varje värk " gör det inte ondare än så här så klarar jag det, varje värk är ett steg närmare till att vi får hålla i vårt barn" Förlossningen tog 3 ½ timme, 9 timmar från första värk. En graviditet och förlossning är det häftigaste jag någonsin varit med om, jag skulle göra om det nu direkt om jag fick.

Jag och pappa kommer alltid att finnas här för dig, vad som än händer! Innan du kom trodde vi att vi hade allt, men mitt hjärta du gjorde oss hela!